I dag skulle jag börja checka av min "to do lista" inför resan, biljetterna skrevs ut och passet är ju viktigt att ta fram ...

Ja, passet plockas ur sin lilla låda, jag pratar samtidigt i telefon med en vän när jag fullkomligt skriker "vad fan, passet har gått ut" Min stackars vän blir nog närmast döv av skräcken och skriket.

Behöver jag säga att jag blev skräckslagen men nu har jag läst på att man kan få ett "tillfälligt pass" och resa med men det kostar för lilla reskassan ... I morgon bär det av till Karlskrona polisstation för att se om dom kan hjälpa mig ...

Som jag tjatat på K om hans pass och så är mitt gammalt ...

Behöver jag säga att min hjärna mår inte bra, min hjärnverksamhet är inte alls som den brukar. Kontrollfreaket nummer ett  (jag) är ur balans kan man säga!

Det är så skönt att lyckas med en utmaning, oavsett vad det är. Ett genomfört Viktorialopp, en lyckad fest där alla har kul, en bra månad på jobb där man spränger alla gränser, när man lyckas lägga på mer vikter på ett styrkepass på gymmet, om man provar ett nytt resept och det blir sådär jättegott!

Efter ett evenemang på jobb i går, där vi laddat och förberett länge så känner jag mig sjukt nöjd faktiskt! Gäster och beställare så nöjda. Jag sträcker på mig och är genast 170 cm lång, istället för ynka 163,5 cm lång!

Klappa er själva på axlen när ni lyckas, var stolta över det ni gör!

Trevlig röddag på er! Själv blir det vila då jag är helt slut efter detta lyckade evenemang! :-)

Jobbedag är nu avklarad. Sjukt skönt! Alla spänningar har släppt och jag vilar ut hemma hos m&p i skogen. God mat, färsk torsk med hemsvängt potatismos! Mumma!

Kryper ner i sängen tidigt och inväntar en ledig dag i morgon ...

Kram!

Vi stannade på sjukhuset till lördag förmiddag, då ville vi hem, eller vi ville inte hem, vi ville bort, bort från verkligheten. Vi flydde till mamma och pappa, skogen och lugnet. Det var skönt, vi behövde bara vara, fyllt kylskåp, mat på bordet, ngn som tvättade kläder, svarade i telefon när vi inte orkade och stöttade på ett enormt sätt. Fast dom förlorat sitt barnbarn samtidigt som vi förlorade vår dotter så fick vi det så bra hemma hos m&p. Vi pratade, berättade, ältade och bara var ...

På lördagskvällen kom min bror med familj, D&H (brorsdöttrarna) sjöng ja må hon leva för Wildha (jag glömmer det aldrig) .... Det var så fint, vackert och tragiskt! Älskade små fisar! Vi fick även present av dom och kusin M. "M är också Wildhas kusin jue" förklarade D. Fast hon är ju deras kusin och inte Wildhas, men vad spelar det för roll ... :-)

Vi mös hela kvällen, pratade, grät, läste sjukhusjournal och vi berättade om och om igen ...

Söndag innebar namngivning för Wildha i sjukhuskyrkan, vi hade en jättefin cermoni med sjukhusprästen I. Wildha fick sina namn.

"Nu överlämnar vi Wildha, till dig Gud"

Jag är inte troende men f-n, jag kände guds närvaro eller något vid just det ögonblicket. Vår dotter fick namnen

Wildha Anny Maggie Lundkvist

Vi åkte och handlade (har aldrig sett så mycket nyfödda som den gången jag handlade) vi åkte sedan vidare till Bredåkra kyrkogård och kollade runt, vad vi tyckte, kände och ville ... Vi hittade vår kyrkogård.

När vi är på kyrkogården ringer mamma, vi hade besök. Vi hade en vän som tagit mod till sig och ville lämna en blomma till oss. Det denna vän inte visste var att mamma var hemma. Hon bjöd in min vän och bad henne stanna. Vi blev så "glada" över detta besök. Någon som ville träffa oss, vi fick återigen berätta, älta och visa våra bilder, på Wildha.

Detta ältande, det var så skönt, så oerhört skönt att älta, berätta, gråta och älta igen!

Tack alla ni!

Nu var det söndags kväll och vi fortsatte att bo i kollektiv i skogen ... (fortsättning följer en annan dag)

Vart tog denna helg vägen? Jobbade länge länge i fredags, sen i går blev det sov och vila hela dagen. Umgås med vänner på kvällen. Sova länge i dag, vips så är helgen över. Det väntar en intensiv vecka på jobbet, hua säger jag bara!

2 viktiga beställningar och jag får bara jobba 30 timmar. Positivt är ju att det är en röd dag på torsdag, dvs inget jobb! Fortfarande sjukskriven på 25%, jobba 75%.Har ju så svårt att sova om nätterna, oavsett hur trött jag är. Härom natten drömde jag om Wildha. Andra gången jag gör det. Hon var så söt, illa fisan. Konstant hungrig och ville ha ersättning (tydligen ammar jag inte) hela tiden. K gav mat och jag gav mat, för hon blev aldrig mätt ... Konstigt det där med drömmar ibland ...

Trevlig söndagskväll på er!

Nu har skruttan fått vårfint på sin grav!

Tack för alla fina saker som några av er lagt dit, tyvärr får inte allt plats så vi kommer byta lite då och då. Så länge finns sakerna som inte är på graven på hennes minneshylla hemma.

Är så glad att vi äntligen gjort fint! Finaste graven på hela Bredåkra, den har vår fina ängel! (om jag får skryta lite då ...)

har ett änglabarn har ingen aning hur jag/vi änglaföräldrar mår. Ångest över vår ängel, ångest över framtid, dåligt samvete för att barnet dött.

En sak ska ni i alla fall veta. Ett änglabarn är också ett barn. Det värsta du kan göra är att inte räkna änglabarnet.

Nästa gång är jag inte förstföderska, det är inte första förlossningen, det är inte mitt första ultraljud, det är inte första gången vi kollar barnvagn ...

Räkna aldrig bort vår Wildha om du är en sann vän, då är du ingen vän ... Låt oss prata om vår dotter, som ni pratar om era barn ...

Tyck inte synd om er själva över en natt utan bra sömn. Jag sover inte heller om nätterna, fast jag är barnfri varje natt (fysiskt) ... Psykiskt så kan det vara oerhört svårt att sova men det förstår ni inte, tyvärr!

I dag är ingen vanlig dag för i dag är Wildhas födelsedag, hurra hurra hurra!

6 månader i himlen för dig och 6 månader för oss i helvetet ...

Vi kommer alltid vara en för lite, oavsett hur många småsyskon Wildha får, punkt slut!

I kväll brinner ljusen i Wildhas hörna. Har även varit på graven i dag/kväll, i dag fyller Wildha år, 6 månader, eller ett halvt år.

För 6 månader sedan låg jag med värkar på förlossningen, spydde ner en otrevlig barnmorska och bad om att få städa upp efter mig, det hände ungefär vid denna tiden ...

Älskade Wildha, 6 månader som skulle varit dom lyckligaste i vårt liv blev något helt annat, vi saknar dig så hjärtat blöder!

I dag har vi bara slappat och umgåtts. K mår ju inget vidare, jäkla pollen alltså!

Har ont i magen, i morgon ska jag på återbesök på sjukhuset, p.g.a min sjukskrivning. Ont i magen då jag inte orkar jobba mer än 75%, ont i magen för att få ett nej, men du SKA jobba heltid, nu får du vara färdig med din sorg ... Har ju en superbra läkare så jag hoppas hon förstår men man vet ju aldrig ...

Saknar min lilla sessa, på torsdag fyller hon 6 månader!

En av alla minneshyllor vi har för dig, älskade, söta fisunge!

Är så arg och ledsen för försäkringskassan och deras regler. Ingen har väl undgått om mannen som blivit utförsäkrad efter att deras dotter dött i cancer?

Ingen som inte förlorat barn själv kan förstå hur den sorgen är att bära. Det är INTE samma sak att haft en jobbig förlossning, det är INTE samma sak att er mormor 90 år gått bort, det är INTE samma sak att ert barn blir utburet i akutrummet på förlossning för ex vatten i lungorna ... Att ett barn dör, är den största och värsta sorg man kan bära. Att ett barn dör är en VÄDLIGT enorm stor sorg, du kommer aldrig förstå om du inte går igenom det själv.

När Wildha dog blev jag MAMMALEDIG, hur tror ni det känns? Mammaledig känns sjukt fel när mitt barn är dött. Kalle hade rätt att ta 10 dagars pappaledigt men han blev sjukskriven samma tid som min mammaledighet varade, 30 dagar.

Jag håller fullständigt med pappan som förlorade sin dotter i cancer, man ska ha en "sorgpeng" Jag tycker att läkaren ska bedöma hur länge man ska ha rätt till det. Inte någon iskall person som sitter på försäkringskassan!

Jag började jobba 8 veckor efter att Wildha föddes och dog. 8 veckor!! Då var jag mammaledig ca 4 veckor, sen sjukskriven, vilket innebär att min arbetsgivare åker på att betala 2 veckors sjuklön på en person som skulle varit föräldraledig flera, flera månader. Sen betalade försäkringskassan resterande veckor. Jag har succesivt börjat jobba mer och allra helst tycker dom nog att jag skulle jobba fullt dvs 100%. Som chef och ansvarig är inte 100% 40 timmar vill jag bara tala om. Jag jobbade 100% i 3 veckor, där det inföll någon röd dag-ledighet för mig. Jag orkade knappt 3 veckor innan jag ringde kuratorn och var helt väck. Sömnen och orkan fanns inte. Grät på jobbet, grät på morgonen, grät på kvällen.

Man kan kalla det panikångest, en form av panikångest.

Jag har inte själv valt att min dotter ska dö, att jag ska vara hemma och må skit.

Jag har ALLTID jobbat hur mycket som helst utan att gnälla. 156 dagar i följd UTAN ledighet när vi drev egen restaurang. Jag har jobbat 22 timmars pass. Veckans alla dagar. JAg har ALDRIG behövt vara hemmafrån jobbet utan att vara riktigt sjuk. Jag har ALDRIG behövt försäkringskassan försen nu.

Hoppas innerligt att reglerna för oss änglaföräldrar ändras och att sorgpeng införs. NU!!!!

Vi har inte valt detta och det är ingen halsfluss som botas med penicillin